Idag hade jag en hetsig disskution om ålder och dejting. Gillar inte riktigt ordet 'dejt' men det får vara som det är. Hur som haver var den andre parten i saken upprörd över att hans 20åriga vän hade börjat träffa en tjej som var 17. Är väl inte hela världen, tre år bara, tänkte lilla naiva jag. Men en hel harrang om att hon inte var mogen nog psykiskt, att hon knappt får gå på bio själv och en hel massa annat struntprat fick jag tillbaka kastat i ansiktet. Tydligen så var min åsikt dum. Jag tycker däremot att han är löjlig, vilket jag inte var sen att meddela. Jag tycker att det är riktigt löjligt att hänga upp sig så fruktansvärt på ålder. Fungerar det så fungerar det. Fungerar det inte, nejmen skit i det och gå vidare då. Det är som att strunta i någon man faktiskt tycker om bara för att han/hon gillar fel godisbitar i påsen. Och att lägga sig i någon annans situation bara för att man själv börjar känna sig gammal? Dags att kliva ut ur bubblan och se saker för vad det egentligen är kanske. Se helheten istället för små skavanker.