Vaknade sent. Drömmarna höll sig kvar och det sved i hjärtat att behöva släppa dom. Solen sken in på mig och får mig nu att inse att jag ska ut en sväng, hur skön min säng än må vara och hur mycket mitt huvud än protesterar. Det är något som skrämmer mig, men jag kan inte sätta fingret på vad. Den första tanken som landade när jag vaknade var att jag blev livrädd när jag upptäckte att jag var ensam. Dumma dumma känsla av vanvett som knackar mig på axeln. Nu ska jag slänga i mig lite blåbärssoppa och ta en promenad istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar