Blev inte som tänkt, visade sig att jag gör allt för att få tänka på annat. Och eftersom att jag inte riktigt kan gå ut och springa runt på stan just nu så får jag fördriva tiden med datorn. Liten del av tiden om inte annat. Aktiverade min facefuck av ren tristess. Gick och köpte mat bara för en ursäkt att få komma utanför dörren (vilket jag inte vart på två dagar nu), hyperventilerade en smula innan jag lyckades ta mig samman igen. (Min allra största skräck. Och att veta att den är oundviklig får det att svartna i hjärtat på mig.) Imorgon MÅSTE jag ut och strutta, vadsomhelst, jag strunar i om jag kommer svimma och trilla ner på spåret av ren och skär utmattning, jag måste ut. (Negativt, i know, men jag kan vara glad, även om jag mest är nedstämd under allt.)