Känner solen lysa in från öppen himmel och önskar med varenda litet fiber i kroppen att jag var någon annanstans. Minns för ett år sedan då jag vind för våg tog mig till Göteborg i en vecka och hälsade på min fina Emma. Vi tog avenyerna med storm, älskade världen och fnittrade oss till sömns. Det här året är det exakta motsatsen. Just nu om inte annat. Frustrerande faktum att inte veta vad jag har att vänta, eller vad jag ska göra åt saken. Så i väntan på att kunna få den här våren att bli lika bra (bättre?) som förra så drömmer jag mig tillbaka istället. No crime in that.