Satt på baren igår, ensam i två timmar först för att invänta mitt sällskap. Gjorde uppenbarligen inget, är man stammis så är man. Blev pampered med och fick det mesta serverat utan att jag hann säga bu eller bä. Snurrade på barstolen och blev trött på fotbollen som visades. Sedan kom sällskapet och vi drack en öl eller två för Mr Linder som blev lite äldre. Disskuterade lite killsaker, såsom tjejer bara kan göra sinsemellan, med föredetta arbetskollegor och spanade härs och tvärs över den fyllda lokalen. När klockan blev fem i tre och folk började ragga febrilt innan stället låste sina dörrar kände jag att det var dags för mig att smita. Stod halvt medvetslös på tunnelbanan och kunde inte låta bli att tänka "fan vad skönt att få åka hem själv". Och det är så jag vill ha det just nu. Jag vill åka hem ensam. Det är min cup of tea just nu och fan den som försöker pressa mig åt andra hållet.