Det här är inte okej. Jag fattar inte varför jag lyckas, om och om och om igen att försättas i dom här förbannade situationerna. Inte att jag är korkad och sätter mig själv i skiten jämt och ständigt, utan jag finner mig helt plötsligt i det. Som om någon tände lampan i källaren och man helt plötsligt såg vilket berg av skit som stod framför en. (Inte konstigt att jag är sönderstressad inombords..)