Ont i magen. Vet saker jag måste göra, men bävar inför dom. Ångest som kryper sig på. Stress. Helst vill jag bara blunda och hoppas på att det är borta när jag öppnar ögonen igen. Men jag är inte fem år gammal längre, jag vet att det är fantasitänkande så mycket som det bara kan bli. Däremot kan jag inte låta bli att lite snabbt blinka till och hoppas på det bästa.