Sitter fortfarande uppe. Inte bra. Har bollat gamla tankar och känslor med herr Linder. Det har vart en ovanlig upplevelse för mig, att få feedback på saker jag skrivit. Jag vet att folk har läst det jag skrivit, jag vet bara inte hur deras tanke till det dom precis läst har gått. Inte för att jag har gråtit nämnvärt, jag har en stagefright som inte är att leka med. Plus att jag är värdelös på att ta komplimanger, så det är ganska fint att jag sitter helt oblivious till reaktionerna till texterna. Men att läsa upp hyfsat gamla texter, få förklara vad som låg bakom och faktiskt få en reaktion till det, det kändes fint. Även om det mesta bara är känslomässigt drabbel. Det blir oftast så med mig, jag är omöjlig på den punkten. Har jag väl börjat ibland kan det vara näst intill omöjligt att sluta. Hela jag är ett drabbel tror jag mest. Som nu. Hjärnan går på sparenergin precis som datorn. (Vill inte sova, vill inte att morgondagen ska komma närmare. Nervös är bara förnamnet på ett alldeles för långt namn).