did not think i liked this city, but i've changed. and i never want to go home again.

Sitter på bussen, igen. Hem denna gången däremot, mot den lilla storstaden, bort från den stora hålan. Inget illa ment, såklart, men det är så det är. Vemod är och förblir ledordet för denna resa. Jag känner inte riktigt för att komma hem till dom alltför bekanta gatorna och ansiktena. I smyg är det alltid skönt att få vara hemma, men hem kan ändras. (Hem kan bli något som inte känns rätt längre.) Jag känner mig lite inåtvänd just nu (som alltid) men det kommer gå över när fina Moa möter oss på stationen. En sak som gör det värt att sitta på den här förbannade bussen, istället för att strunta i avgången och strosa runt på gator fulla med spår, och det är dom som vi lämnat kvar i huvfudstaden. Vi ska gå ut ikväll. Det ska bli fint. Det var sol när vi satte oss på bussen. Det regnade hela vägen däremellan. Nu är det sol igen, och vi ska vara framme om någon timme. Snart så..