Är på väg in i duschen för att sedan få krypa ner i en nybäddad säng helt ren och hel. Nästan hel om inte annat. Tröttheten spred sig i hela kroppen och satte sig i huvudet. Orkar inte tänka för fem öre. Vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. "Tack för igår", ja tack detsamma. Spanar google maps och skäms. Precis lika mycket som jag skämdes över att spela in och skicka iväg det smattrande regnet mot tältduken. Ska jag skratta eller gråta över mig själv? Gränsen är alldeles för hårfin. Minns kontrasten av det raspande mot det baby-lena. Drar frånvarande handen över överläppen och skakar bort tankarna från huvudet. Irriterande hur vissa saker aldrig vill släppa riktigt ordentligt. Ni vet väl att det är måndag imorgon va?