Han ber om ursäkt, nu, 7 år senare. Själv förstår jag inte riktigt vad det är han faktiskt ber om ursäkt för, vi var små, man vet inte bättre då. Men då var jag så blåögd och naiv att jag själv inte fattade vad som hände. Vi är äldre nu, och jag antar att jag är tacksam över att han ber om förlåtelse, även om det är så pass många år senare. Och även om det är glömt för länge sedan.

.. Jag saknar kanske lite att vara liten, naiv och blåögd. När jag inte riktigt visste vad som hände och körde på och var glad i alla fall, överanalysera fanns inte och dalarna var inte ens hälften så djupa som dom är nu. Men man blir ju äldre, vare sig man vill det eller inte. Man växer upp, till en viss grad, vare sig man vill eller inte. Men det var trevligt att prata med honom igen. Uppdatera varandra på livet, kärlek och (hahahahaha) karriär. Mest lallade vi väl bara, men det var kul det med.