Tittar på filmer, ser mellan raderna och under meningarna. Gråter när ingen annan gör det, skrattar åt saker som egentligen inte är roliga. Försöker se mellan mina egna rader, se vad mitt murbruk är gjort av och vad som gömmer sig bakom fasaden. Målar tånaglarna blodröda och gömmer dom i skor. Målar ögonlocken och gömmer min blick. Men varför kan jag inte gömma känslan jag har i magen? Varför var det dig jag osökt kom och tänka på när jag drog armarna vid den mjuka vattenytan? Jag gömde det med granna skratt och cigarettrök. Precis som jag gömmer allt annat jag inte vill att någon ska se, allt annat jag själv inte vill se. Ibland förirrar jag bort mig själv, men det är priset man får ta. Det är priset jag är villig att betala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar