Tragiskt. Jag såg vilken ful vändning livet kan ta, och det var med ett ord bara tragiskt. Kunde inte slita min blick alls, kunde inte se bort från dom stora revorna i fasaden. Satt på iskall sten med fötterna i fontänen. Smuttade på det där rödvinsglaset. Lyssnade på sluddrandet av stora ord, meningen bakom. Hörde egentligen inte vad som sas, tänkte på annat. Generaliserande flög hej vilt hela kvällen och jag stängde av. Slutade argumentera och nickade bara frånvarande. Personer i den situationen går inte att resonera med, det blir en enda ja och nej lek. Reste mig upp och tackade för mig. Gick tills jag inte kunde känna mina fötter, sedan gick jag lite till.