russian roulette is not the same without a gun, and baby when it's love if it's not rough it isn't fun

Psykiskt förstörd. Hemska tankar cirkulerar i huvudet. Tänk om dom känslorna jag hade egentligen inte fanns? Var det något jag själv frammanade och spikade upp för att jag ville att dom skulle vara där? Som senare fastnade och blev knepiga att bända bort med tång? Tankarna snurrar runt runt runt och ibland vet jag inte om det är allmänna "tänk om" tankar eller om dom faktiskt har någon substans i verkligheten. Känslor. Jag tror helt seriöst på att jag inte är gjord för att tycka om en annan människa. Det går liksom inte. Eller rättare sagt, det händer bara inte. En gång. En enda gång har jag varit så kär att jag bara hade rosa moln i huvudet och han var hela min värld. Det jag har hittat efter det är sjukliga och förgiftade känslor, relationer som är så fel som dom kan bli från början. Men ändå ger man sig in i dom för att bara känslan av att känna någonting alls slog ut att det var så svart och mörkt. Tragiskt men magiskt. Något man springer tillbaka till när man känner hopplösheten skölja över en och ta över. Man drunknar i ett hav av likgiltighet och den avdomnade känslan är ingenting man kan avskilja från kroppen längre.