Händer för mycket. Som vanligt. Josefine bara skrattar åt mig. Som vanligt det med. Men inte alls som vanligt så har jag börjat tänka i andra banor. Och det här är tråkigt att skriva. Jag är trött i huvudet, trött i kroppen. Orkar inte tänka, känner inte riktigt för det alls. Sängen skriker. Puss.