Jag hatar att jag drömmer om dig, inte bara en eller två gånger. Otaliga gånger. De drömmarna jag faktiskt kommer ihåg när jag vaknar, och som faktiskt kändes mest på riktigt, det är oftast just dom som handlar om dig. Om att du ser mig, att det slår gnistor och det faktiskt är på väg någonstans. Och precis när allt som hör till innan, pirret, oron och all längtan, är på väg att nå sitt slut. Ja, då vaknar jag. Och mitt hjärta går sönder lika mycket varje gång.