Jag tänker inte riktigt alls just nu. Irriterar mig på pojkar som beter sig som om dom vore fem. Fine, be my guest. Men vänta dig inte att det blir bättre av det. Anyhoo. Annars så flyger dagarna förbi. Det är redan fredag imorgon (vilket betyder att det snart har gått en vecka), jag vet inte riktigt vad som har hänt och har inte heller tänkt efter. Precis så som jag alltid fungerar, tänker jag inte på det så slipper jag må därefter också. En ren bergochdalbana i känsloväg. Det värsta är att jag sitter och vet, glasklart, att jag kan vänta hur länge som helst. Livsfarligt, men det där förbannade hoppet återupplivas ur det jag tror är en död hög med aska.

Men imorgon blir det helg. Och ännu lite mer tankar på annat. Eller?