everyone pulls away, from you

Ibland kan jag tappa tron på allt. En cynisk bitterfitta blir jag, mer än vanligt. Jag kan skratta, le och skämta. Det är inte svårt. Jag har byggt, slipat och tränat för att bli som jag är idag. Och kämpat tills blodet runnit med tårar och svett. Ingen kan förstå en individs inre kamp (det låter så fruktansvärt pretentiöst såg jag nu, bortse från det snälla). Jag är inte den jag var förr. Det har jag sett till. Jag såg till att lämna den jag var bakom mig för att börja om på nytt. Det har fallererat helt totalt i vissa anseenden, jag har fastnat, stannat och snurrat på stället alldeles för många gånger. Men jag har alltid plockat med mig något nytt. Slängt det som inte vart rätt och modifierat det som bara inte passade in i helheten som det var. Jag tänker aldrig ändra på mig för att någon annan tycker det. Några. Den jag är och det jag gör är för min skull. Jag har slutat leva mitt liv efter andras normer och tycke. Jag hatade mig själv till slut, jag anpassade mig efter andra, för att dom skulle må bra och få vara lyckliga (mest för stunden). Å andra sidan är jag allt jag visar inte allt jag är. Folk vet inte varför jag agerar, tänker eller säger vad jag gör. Jag vet oftast exakt varför, även om jag inte alltid erkänner det för mig själv. Sällan för alla andra. Jag öppnar mig inte för folk så att det räknas, jag har slutat lita på folk. Människor. Dåliga erfarenheter har kommit till den punkten att jag helst av allt inte släpper någon in på livet. Att jag umgås intimt, mycket eller pratar mycket betyder ingenting. Man märker när jag släpper på mig själv. När jag glömmer bort vad jag håller uppe för ansiktet om dagarna, när jag blir trött i armarna och jag faktiskt vill se med blåa naiva ögon. För en gång skull. Bara lite. Besviken blir man ändå sen, men man kan väl ha lite kul på vägen? Jag söker ingen bekräftelse. Tro inte att du vet varför jag gör som jag gör. Tala inte om för mig hur jag borde leva mitt liv.

(Allt jag egentligen vill är att hitta någon som kan dra bort mitt svarta lakan för fönstret och skugga mina ögon för det plötsliga solskenet. Få mig att drömma och dansa igen, som det ska vara. Inte någon dum fan som en gång på fyllan lyckades charma rumpan av mig när han sa att jag var det vackraste han sett. Som sedan skiter fullständigt i mig tills det passar, för nu var han minsann sugen på att ligga lite. Helvete heller. Ligga gör jag när jag vill och med vem jag vill, men gör du så får du fan hitta någon annan att torrjucka mot. Slampa kan du vara själv.)