Trouble, it will find you no matter where you go. No matter if your fast, no matter if your slow.

Nu drar jag igång på riktigt. Det är läskigt, det suger lite i magen, men jag kan inte låta bli. Spänningen driver mig längre framåt, vad finns runt nästa hörn? Jag kan liksom inte heller riktigt dela detta med någon, det känns som om jag vill hitta min plats i det själv först. Eller kanske vill jag helst ha det för mig själv ett tag, bara för att allt annars alltid delas lite för fritt. Jag är dålig på att grunna för mig själv när det gäller vissa saker. För bra när det gäller andra saker, men det har inte med detta att göra.Hur som haver. Det är nytt, det är något jag inte visste om. Det är något jag inte vet något om. Utelämnad and loving it.