Jag blir nästan lite mörkrädd för mig själv när jag inser hur kort tid det tar för mig att vända för att kuta åt motsatt håll. Jag är alldeles för instabil för mitt eget bästa. Men efter att ha sovit bort verkligen hela dagen tog jag mig iväg för att införskaffa biljetter till var som helst. Tänkte sedan inte på vart jag gick och hamnade på dom alltför bekanta våningarna fulla med kläder. Och fastnade, pratade längre än vanligtvis. Gick därifrån med en känsla av att det var så fel som det bara kunde bli, men att jag bara inte kunde tänka mig att säga nej till det. Och jag kommer antagligen inte göra det heller. Nu verkar det som om jag strosade bort från ämnet, men det har med saken att göra. Jag flyr/förstör för mig själv. Ni vet, det gamla vanliga.