If I only could relax in this confusion, if I could be naive again.

Varför kan du inte bara låta mig vara? Lämna mig utanför vad det än är du leker med. Lämna mig utanför allt helst. Jag vet inte vad det är som är så svårt, du har en annan nu. Även om du tror att jag inte vet om det. Och om det är så att du inte klarar dig med endast en, så skiter jag faktiskt ganska högaktningsfullt i det. Det slutade dåligt, finns inget att göra åt saken. Det går inte att rätta saker när det har gått för lång tid. Ibland går det aldrig. Och jag struntar i vilket just nu. Men det är fortfarande jobbigt. Det sticker till i hjärttrakten och jag hatar det även om det är så pass lite att jag annars inte skulle tänkt på det. Och varje gång du försöker dra mig tillbaka in tror jag att jag ska implodera av motsägande känslor. Det suger, så sluta, snälla.