Jag känner mig tråkig. Som om jag bleknar och tynar bort till något som man bara kan vifta bort med en knyck på nacken. Å andra sidan är det antagligen för att jag är ett enda stort dammigt töcken inombords. Och ja, det är väldigt mycket dystert här just nu, men det handlar ändå om mig. Och jag är inte glad jämt. Även om jag kan ge sken av det. Det är lättast så, att ni inte vet vad som händer där under, egentligen. Lättast för mig då. Jag kanske bedrar och ljuger, men det ni inte vet lider ni inte av. Fast, om ni läser här vet ni. Äsch, jag låter det vara. Här skriver jag av mig, här släpper jag ut lite av mig själv så att jag inte imploderar.
Idag har jag ändå haft en fin dag. Promenerat tills fötterna blödde, då flydde jag till tunnelbanan och åkte hem. Hängt hemma med familjevänner. Stulit ett påskägg från en obebodd ytterdörr. Imorgon kommer göteborgsbesöket hit och får mig förhoppningsvis på fint humör. Känns som det. Samtalade imorse, redan då kände jag att det artar sig till en fin helg. "Kommer klämma dig på rumpan tills du blir glad igen!" fick jag höra. Det låter väl inte helt galet antar jag. Inte för mig. Men jag ska försöka sova och ta mig samman, i vanlig ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar