Help me come back down, from high above the clouds. You know I'm suffocating, but I can't let this go.

Alltså, att åka kommunaltrafik i nästan två timmar är galet. Att dessutom göra det i totalt spöregn och snålblåst när man inte alls är klädd efter väder är inte så jävla mycket bättre det heller. Grät en smula när jag väntade på bussen som skulle ta mig tillbaka mot civilisationen, men inte hjälpte det. Nu har jag vart hemma i en halvtimma, och jag är fortfarande iskall och stel i hela kroppen. Hungrig är jag också, men det var väl inget ovanligt. Annars då, det har vart en fin söndag. Sov lite för lite, men det var länge sedan jag mådde så bra en morgon. En liten cliffhanger för er. Puss.