TO THE HEART AND MIND, IGNORANCE IS KIND. THERE'S NO COMFORT IN THE TRUTH, PAIN IS ALL YOU'LL FIND.

Jag har börjat tvivla på allt. På val, på känslor som helt plötsligt dök upp (igen). Jag är så sliten, och jag vill bara kräkas på mig själv när jag kommer på vilka poler jag är slitna emellan. Varför kan jag inte tänka ordentligt? Känna ordentligt. Hela mitt nervsystem är efterblivet och kommer ikapp sig när det är försent. Och nu sitter jag här, med en ständig klump i halsen. Hjärtat har bosatt sig i magen och jag har ingen som helst kontroll på mina tårkanaler. Allt suger och jag känner mig som en vandrande chiclit. Utan det lyckliga slutet, för jag anar inget slut överhuvudtaget. Pest eller kolera? Båda tack!