Det där med att pränta in saker och ting på huden. Att det då kommer sitta där vare sig man vill eller inte. Jag älskar det. Jag vet inte vad det är som tilltalar mig mest om det, kanske att det är något som ingen annan har på kroppen, just den tatueringen är det bara jag som har just där. Att det bara är jag som vet varför, riktigt under meningen varför, jag gjorde just den och just där. Eller att det faktiskt smärtar att göra den, ingenting är gratis, varken för plånboken eller fysiskt. Det finns mycket. Och det har alltid funnits i mitt liv, jag satte min fot i en tatueringsstudio för allra första gången när jag bara var några år. Så jag har haft lång tid på mig att tänka igenom allt. Ingenting ska göras lättvindligt heller, men å andra sidan får man göra precis som själv känner passar en. Och om ni inte gillar vad jag gör med min kropp? Skiter väl jag i. Ni har en egen kropp att sköta om.