I väntan på att mina värktabletter ska kicka in fördjupar jag mig i tanken 'festival'. Det där med shorts och slappa tröjor. Smutsiga fötter och rufsigt hår. Solglasögon på nästippen och ett leende i hela ansiktet. Musik överallt, sorl och gemenskap.
Jag längtar så att jag går sönder lite halft innuti. Arvika tredje året i rad. Gamla vänner såsom nya. Att älska med livet när det är som bäst. Utan en tanke på morgon eller gårdag lever man som man bara kan göra på festival. Hämningslöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar