Alldeles för trött för mitt eget bästa. Helgen fortsätter utan att sakta ner och om en timma ska vi vara borta. Jag känner mig som roadkill gånger fyrtioelva och vill inte alls röra mig ur sängen alls helst. Ändå sitter jag här med kläder och glor på my own sad reflection. Mitt hår doftar fortfarande frukt och blommor efter mitt shampoo och dofterna från igår är ganska mycket ett minne. Kanske inte gör mig mycket egentligen (eller?) och snart doftar jag inget mer än blommor. På riktigt.