Doft. Doften som drar mig förbi lite då och då. Doften som har satt sig i kläder, hår och hud. Doften som inte är min egen. Jag är kluven och trött. Jag orkar inte dividera med mig själv eller med alla frågor som skjuter upp som alla jävla vårblommor. Kan mycket väl vara så att efter förra natten så är mitt state of mind inte riktigt vad det borde vara. Att vara med om något så frustrerande och förbannande så blir det lätt så att man kan bli lite fundersam efteråt. Och det är precis vad jag är just nu. Samtidigt som jag är så trött att ögonen går i kors och ögonlocken är tyngre än bly. Så, det orkas inte med sånt här känslomässigt trams just nu. Verkligen inte alls. Men sen när kunde man skjuta på sånt, egentligen?