Efter att ha spenderat ytterligare alldeles för många timmar bland vitklädda rockar och sterila hallar kände jag min inte på topp i humöret. Äntligen (ÄNTLIGEN) har jag i alla fall fått en vettig diagnos, en remiss och piller. Jag kan med andra ord lite halft börja leva igen. Slog på stort igår och mötte upp en stilig herre på söder och fuskade i mig en öl i vårsolen. Det är ont om stiliga herrar, framför allt i min värld, så det här var en bonus i allt det jävliga. Imorgon dessutom är jag inbokad på lite terapi massage för att se om det kan hjälpa min fysiska diagnos. Ibland är det fint att vara lite handikappad. Med en förbannat tung benämning på IBLAND.