Släpade precis upp min halvt tillintetgjorda kropp ur sängen. Tänkte mest "fan ta dig i kragen nu och gör något av dagen". Ja det jag gjorde var att lägga mig i soffan istället. Om allt hade vart som det skulle, då hade jag vart på jobbet just nu. Det hade snart vart lunch och jag hade glömt bort tiden som vanligt. Och det hade vart fint. Istället? Ja istället sitter/ligger jag halvt dubbelvikt dagarna i ända av magsmärtorna. Sjukhuset ville inte ha mig, och på ett sätt är jag glad (för vem fan vill operera sig?) men å andra sidan så orkar jag inte ha ont för no reason längre. Plus att jag är så sjukt trött på akutmottagningen att jag skulle kunna kräkas på den.

Det är så landet ligger till för mig just nu i alla fall. Livet kunde vart en aning bättre. Men istället för att gnälla ner allt jag har här så ska jag slå på lite serier och försöka äta något vettigt. Ännu än nackdel med magbesvär, matvanorna finns liksom inte. Ibland finns inte maten alls.