Okej, jag gjorde detta nyss, helt omedvetet. Sträckte upp näven i en segergest och skrek WOHO högt och klart. Varför? För en gång skull så går något min väg. Personen i fråga som det har pågått lite fuffens med ett litet tag nu, har visat sig ha en likdan sida som mig. Vi tappar det bara ibland. Och om jag ska vara helt ärlig kände jag av det så löjligt mycket den sista morgonen jag vaknade upp där, att nej, det är nog dags att sluta med detta nu. Men eftersom att jag är tankspridd (eller så är det bara en bortförklaring) så tappade jag bort att ta tag i det. Kanske prioriterade jag ner det för att jag inte riktigt visste hur jag skulle börja. Kanske glömde jag hellre bort det mellan någon annans läppar. Vad det än var så blev det aldrig av.
HUR SOM HELST. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar