Som en blixt från klar himmel förstår jag varför jag mår så dåligt under jultider. Varför jag inte gillar julen. Min mamma ringde mig idag, för att försöka få mig att komma med till hennes sambos familj över jul. Jag har gett ursäkten att jag måste in till jobbet. En lögn, jag vet, men det var det jag kunde komma på som hon inte kan sätta något emot. Jobb är jobb. Naiv är vad jag är. För det sket sig grundligt. Hon blev skitsur, som vanligt, och försökte få mig att gå in någon annan dag. Men jag tänker inte. Julen är den tiden då jag får alla krav på mig. Mest, absolut mest från min mamma. Jag vill hellre spendera jul hos farmor, för jag vet inte hur länge till det kommer vara så. Jag vill inte behöva åka fram och tillbaka, kommunalt, på JULAFTON bara för att jag råkar ha separerade föräldrar. Jag orkar inte försöka göra alla glada och nöjda hela jävla tiden. Hur svårt kan det vara att förstå? Jag vet att julen är till för familjen, men vad händer när familjen sliter en i stycken som om man vore en skadad gasell i en hyena lya? Man blir som jag har blivit.

Detta har fått mig att tycka att julen är en överskattad och krystad högtid. Så just nu är det ett under att jag ens är hemma under jul.