Börjar väl sakta men säkert börja infinna mig i mitt eget liv igen anar jag. Känner mig fortfarande väldigt obekväm runt folk i största allmänhet. Det finns dem som jag.. jag vet inte vad jag ska kalla det.. tolererar? Nej. Klarar av? Kanske. Hur som helst. Hamnar jag i större sällskap vill jag nästan bara försvinna, integrerar inte alls som jag brukar (inte överhuvudtaget egentligen) och flyr egentligen så snabbt som jag kan. Det är absolut inget personligt, dem jag flyr ifrån tycker jag egentligen om, det är bara det att jag är.. fel. Trött kanske man ska säga. Jag har även lyckats tappa mitt tålamod. Jag irriterar mig på saker jag annars hade kunnat se förbi. På folk. Blir grinig på mig själv när jag inser att jag blir sårad. Tar åt mig av något som antagligen inte är mer än virrighet. Men jag kan inte låta bli när det händer fler gånger än en. Hur som helst så spelar det med största säkerhet in på allt det andra. Knäpp är vad jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar