D dagen kryper fram alldeles för fort. Idag var det familjebrunch med pappas sida av familjen. Tanken på att inte få se dom på ett år. Tanken på att vissa kanske inte finns kvar när jag kommer tillbaka. Jag vill inte tänka så, men det är oundvikligt. Det krasar lite i hjärttrakten när tanken sveper förbi, och jag vill inte veta vad det var som smulades sönder. Min fina fina familj. Som skriver små brev och ger mig i kuvert att läsa på planet.
Annars nu har jag lätt panik. Panik över allt som ska hinnas med. Men jag har två dagar av förberedande innan jag tar tåget till gbgftw. Sedan en helg av kärlek. De sista två dagarna lär beskrivas bäst så här; PANIK, ÅNGEST, SVETT, STRESS. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar