YOU LIKE WHAT YOU SEE, BUT YOU WON'T GET TO ME.

Det var en jobbig natt. Mycket. Jag vet att jag till och från kan sakna honom så att det gör ont. Jag vet att jag bara vill ha honom när jämt. Men nu, tanken på att jag inte kommer få se, höra eller röra honom på över ett år. Det får hela min själ att blöda. Det faktum att vi inte kommer ses mer innan jag lämnar landet. Alla gånger då jag valt honom över hans vän (som jag uppenbarligen har någon plats över i hjärtat för) så har jag mått dåligt för att jag har valt alls. Nu är jag lycklig över att jag valde honom. Det har alltid vart han för mig. Han kommer först, det finns ingen annan som får mig att må så bra över att han bara är i närheten. Det här är ett helt massa sludder just nu, men jag fick inte sova många timmar och de andra spenderade jag att hulkande och krampande gråta ur mig min själ i sängen.
Jag har alltid vetat, att om jag är någons så är jag tamefan hans. Inget snack om saken. Men när hans sms trillade in så gick det bara inte längre. Han är karln för mig. Punkt.

'Jag är alltid din.'