Ja då var jag här då. Inslängd i ett levande hus med barnskrik och kakaduor som skränar utanför. Förvirringen är total, mycket pga tidsomställning. Också för det faktum att jag, inte alls, är van vid barn. Vissa mer än andra, och min tolerans kan svikta. Mycket beror väl på att jag måste lära känna dem, bli bekväm i situationen osv. Inget ovanligt för mig. Och det finns inte ord för hur obekväm jag är just nu, i ett främmande land. Inte för att jag inte gillar det, inte alls, men det kan bli så att jag inte stannar här så länge som jag hade tänkt.
Har resor inplanerade i alla fall. Ska till Sidney för att få guidas runt av min nyfunna vän från resan. Sedan ta mig till Melbourne och få kramas med Jessika. Sedan kanske stanna, i någon av dessa städer. Men vi får väl se hur det blir, det är trots allt bara min andra dag här. Ska andas och få landa lite.
(Sedan är det ju sådär skitjobbigt att jag råkade slå på en video på honom på min telefon från när jag var där runt nyår. Saknaden greppade min mage och bara slet och drog. Vill kräkas nu bara av tanken. Kul? Nej. Sen att ett mail från min far fick mig att böla lite halvt imorse. Jag visste att det skulle bli jobbigt, minst sagt, men den ena saknaden är så oväntad. Så oväntat stor och repande. Men det är bara att stålsätta sig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar