Helvetes jetlag. Sover oerhört mycket, dåligt dessutom, och är trött mest hela tiden. Sedan har jag i och för sig haft massa tankar som snurrat i huvudet. Som detta val. Om jag ska stanna eller inte. Det är så här, jag längtar bort från detta hus (redan? Ja, det är sjukt). Inte så att jag vill åka hem, absolut inte, jag vill bara någon annanstans. Låt oss säga, Melbourne? Sidney? Kusten? Vad som helst!
Men. MEN. Jag har pratat lite med damen i huset och inser att jag har ingen press på mig att stanna här. Det enda dem kräver av mig är att jag gör precis vad jag känner för, vad jag mår bra av. Kan ni förstå vilket jävla berg som trillade ner från mitt hjärta? Så dåligt jag har mått över dessa tankar. Och det faktum att det idag var en vecka sedan jag lämnade Sverige, och alltså fem dagar sedan jag anlände till detta hus. Det är inte mycket tid. Folk säger att jag ska andas, inte tänka så mycket på att jag inte trivs. Det är ju för att det är så nytt! Men, om alla fibrer i in kropp skriker i panik på tanken av att stanna här på obestämd tid (för lång tid också för den delen..) så kan det inte vara rätt för mig?
Hur som haver. Jag har en fast punkt här som jag kan återvända till vad som än händer. Det känns något löjligt bra däremot. Frågan är med vad jag ska göra tills mamma kommer hit. Stanna här? Eller åka till Sidney en sväng?
Det här ska lösa sig.
Ps. PUSS till fröken jäger som faktiskt läser här.
1 kommentar:
PUSS! Hoppas att det löser sig. Att du kommer att känna dig mer hemma snart. Och fröken Jäger! Bästa namnet tamejfan!
Skicka en kommentar