Okej. Jag träffade den där mannen från tatueringsstudion igår. Var nervös, såklart. Stod på en bro i tjugo minuter för att jag höll på att komma för tidigt. Hur som haver. Det var katastrof. Det som var det värsta var att han tittade på mig som om jag vore.. jag vet inte. En enhörning eller något. Förbannat obekväm var jag, rätt igenom allt. Visst, det är trevligt med komplimanger men bara tanken på den där blicken får mig att vilja kräkas. Sedan att den satt på en stor karlakarl får mig bara att vilja kräkas ännu mer. Kaskadkräkning. Så jag ursäktade mig, sprang därifrån (med en liten detour till spritbutiken) och hela vägen till frökens jobb. Sedan halsade jag i mig massa sprit och slutade upp med att skeda grannen i vardagsrummet. Slingrade mig ur det med och kröp ihop uppe i hörnet på min nya gigantiska madrass. Lyckan.
Läste precis igenom det jag skrev och.. ja. Det made no sense. Men ändå. Känner bara att jag verkligen inte orkar/vill involvera mig med någon. Inte ens lite. Vill kramas mest. Utan någon som helst baktanke.
Blablabla. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar