Idag blev jag riktigt irriterad på bara någon sekund. Visst att jag i största allmänhet har tyckt att den här killen gnäller konstant, är väldigt på på ett sätt jag absolut inte känner mig bekväm i osv. Men idag sa han så här;" Vad gör du om dagarna egentligen? För om du inte gör någonting speciellt, då kan du ju lika gärna vara hemma."
Och ja, jag höll på att sätta min stora feta ring i hans öga. För det första, vem är han att säga åt mig vad jag borde och inte borde göra? Han känner inte mig. Alls. Jag blir så frustrerad på vad folk tycker att man 'borde' göra, för det är det ända rätta. Som om det inte alls fanns flera sidor på ett mynt, som om alla människor skulle fungera likadant. Jag kanske finner mer stimulans i att gå runt i en park i ett dygn än vad han gör. Han finner säkerligen mer stimulans i att gå till gymmet och pumpa sig galen dagarna ut, vilket jag finner rätt oförklarligt. Att det dessutom kom från honom, en gnällande jävla viktigpetter gjorde rätt snabbt att jag såg svart. Vet inte varför jag fortfarande irriterar mig egentligen, men vissa får mig att tända till snabbare än glöd mot fotogen. Och inte på det positiva sättet.
Dessutom pratade jag och en vän precis om min vistelse här. Jag planerar lite smått att ta mig tillbaka till mellanmjölksland redan till sommaren. Så jag får ca 6 månader här. Det räcker nog för mig, jag tror inte jag behöver mer tid. Jag känner, underligt nog, en väldigt negativ inställning till min rotlöshet. Kanske för att jag har känt den lite för länge, inte bara sedan jag åkte hit. Jag vill kunna få en chans att ta tag i mitt liv på riktigt. Så, därmed verkar det som om mina 12 månader blir halverade. Notera nu även att jag skriver väldigt svävande, dels för att jag inte riktigt har bestämt mig ännu, inga biljetter är bokade osv. Också för att man vet faktiskt aldrig. Det kanske kommer något som får mig att vilja stanna lite längre. Bara lite.
Saken jag ville komma till är att många dömer så snabbt. Som om jag skulle åka hem nu efter 6 månader skulle jag säkert få höra saker som att jag är dum att åka hem för någon annans skull. Folk skulle ta för givet att jag åkte hem för hans skull. Att jag inte tog vara på denna once in a liftime chans. Att jag är feg och ger upp. Ni vet. Allt det där. Men även om jag säger att jag åkte hem för MIN skull, att jag var klar, jag behövde/ville inte mer osv kommer inte spela någon roll. Inte för att jag kommer bry mig nämnvärt, det är bara synd att det ska vara så.
(Hej negativ brud, men jag är faktiskt glad. Rätt så himlarns skitglad ska ni faktiskt veta.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar