DARLING I'LL LEAVE, AND YOU WON'T COME ALONG.

Jag är dålig på att skriva. Anledningen är enkel, jag har inte mycket att skriva om. Det är som det sägs, det är svårt att hitta inspirationen när man är lycklig. Jag är det. Så lycklig att jag gjorde något jag aldrig gjort förut. Jag började gråta, bara sådär, när han sa det där. Det var inte direkt så att det var första gången eller något sådant, kanske bara det att det verkligen sjönk in, på riktigt. Jag har världens bästa förbannade karl bredvid mig varje natt. Som får mig att känna mig liten i hans famn, som får mig att skratta tills jag inte kan andas. Kom på mig själv häromdagen att bara sitta och glo på honom, samtidigt som magen pirrade och hade sig. Idag berättade jag även för min far om honom. Vilket i sig är en stor grej, för det gör jag bara när det räknas. Och ni ska bara veta hur mycket det här räknas för mig. Jättetöntigt inlägg, jag vet. Men jag ville bara meddela. Jag = lycklig tjej. På riktigt.