Ja, då satt jag här. Såklart. Jag styrde våran kosa mot denna fina stad igen.
Helt ärligt har jag inget att säga förutom att jag.. är feg. Fruktansvärt feg. Vågar inte tro på det som någon slår mig i ansiktet med. Men jag njuter av det ändå. Så mycket som jag vågar. Idag fick jag vakna upp i hans armar och bli pussad på pannan. Och lite överallt. Räknade fräknar och drog fingrar över len hud. Och imorgon ska jag få sniffa i hans nacke igen. Och jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar